jag vet jag dravlar mycket skit just nu men det är så jävla flödande att jag blir knäpp när det väl sätter fart vissa kvällar.
idag är jag inne på mig själv igen, mina brister och mina fel.
jag vet inte varför jag inte duger jag vet inte varför jag hamnar här och jag vet inte hur jag ska bryta mönstret för att kunna finna mig själv igen. nu handlar det bara om mig själv och ingen annan, en livsförändring och får följder såklart.
jag accepterar sanningen det gör jag men jag har svårt att acceptera att det kommer kanske hända igen, jag vill inte gå vidare jag vill inte släppa på mig själv nå mer jag vill inte gå igenom det här igen jag vill kunna tycka att jag är bra nog åt någon att jag duger att det faktiskt finns någon som älskar mig och kommer göra livet ut. som vill kämpa tillsammans med mig som vill testa livets prövningar med mig, jag vill tro det men jag har svårt att tro det. den dagen man tycker om att umgås med sig själv kanske någon annan också gör det ?
jag avskyr att inte ha kontroll över mig själv när jag tänker en sak men känner en annan sak osv. jag känner en sak men tänker en helt annan? jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag känner i livet? saknar jag Lars eller saknar jag tvåsamheten bara? önskar jag att få göra om och göra rätt, att vi träffats i nutid då vi hade vårt på varsitt håll och allt inte hade behövt gått så fort eller saknar jag det bara för det en gång va så lyckligt och bra ?
det är nästan så jag söker kaos i huvudet för att få en fungerande vardag ? jag utmanar mig själv och jag provar mig fram utan några som helst förväntningar på livet.. väldigt märkligt.
framtid och dåtid jag kan inte skilja på nått av det längre... vet inte vad som skulle varit bäst heller vad skulle jag välja idag om jag fick välja igen? jag hade nog valt att få sanningen igen, sanningen är hårdas men det är det enda som kan hjälpa en att ta tag i sig själv.
jag vill att ni ska förstå att detta handlar bara om tillfälliga tankar i morgon kan jag känna något helt annat , antar att det är en övergångsfas och den är lite jobbig ibland då man inte kan kontrollera nått, det jag menade tidigare när jag tänker en sak men känner en annan eller känner en sak fast tänker en annan. förvirrande för er ja det är lika förvirrande för mig, men jag ljuger om jag säger att jag inte saknar lars. för det är klart jag gör. inte hela dagarna kanske men någon dag varje dag så blir man påmind på ett eller annat vis och då kan det göra lite ont,
nu ska jag slå igen dom blå det blir en lång dag i morgon. god natt!