ja då var det dags att lägga ner en massa känslor och tankar här som helt plötsigt kommer så fort man blir tex sjuk.. som ni vet har man juh en tendens att bli lite sentimental! och ja är du gravid så späds det på det dubbla.. starka självständiga Sandra blev helt plötsligt liten som en mus.. så känns det.. och bara den känslan är juh fruktansvärd..
att vara ensam i det hela gör inte livet nå lättare heller kan jag juh tala om.. helt plötsligt är du ensammast i hela världen!?
gånger som dessa du verkligen önskar du hade någon som höll dig kär och det känns som man kommer aldrig komma dit.. när ska jag har tid att träffa nån ? och vem vill ha mig och vem vill flytta till mig.. hur ska nån orka leva med mig.. ja ni vet allt det där som helt plötsligt lägger sig längst fram i huvudet.. du börjar tänka på det som varit och varför saker blev som det blev.. det kommer upp nya saker just precis nu när du är sjuk som du blir helt knäckt över.. satt i soffan och grinade idag i 20 minuter.. varför ? ja jag vet inte..
jag blir beroende av andra människor vilket gör att jag blir att avskyr mig själv och mitt liv.. jag är helt plötsligt inte kapabel att ta hand om mig själv utan nån måste skjutsa mig dit och nån måste handla det åt mig osv.. vänner som har nog och fullt upp med sina liv.. man blir att känna sig som en börda.. och alla vill vara så hjälpsamma men vänligt men bestämt tackar jag ofta nej för man vill inte vara till besvär.. sedan att be om hjälp är väl fan det värsta.. guud så dryg och besvärlig man känner sig.. usch! :/
alla dessa gravidhormoner skulle jag vissa dagar eller såhär i efterhand kunnda slå ihjäl.. dom fattar inte vad dom förstör i hjärnan på en när dom spökar.. så mycket jag säger och gör som jag normala fall inte kulle sagt kanske.. eller hur jag reagerar på saker.. ?
vet inte rikigt hur jag ska utrycka mig men känns som jag exploderar inombords snart.. vet inte vad jag vill vad jag ska göra eller vad jag ska säga i vissa situationer.. ibland är jag kanske för snabb på att svara sen blir det helt fel istället.. just nu sitter jag i en åunkt i livet då det enklaste vore att fly bara.. åka till bästis i spanien och stanna där..
sitter och tittar ut i köket och inser att jag aldrig kommer ha råd att renovera upp hallen innan lilla tösen anländer.. lika så kommer inte ha råd att lägga in golv i sovrummet, och hur ska jag då sedan efter det ha råd med det då ? en yttligare tyngd på axlarna..
ja det blir mycket gnäll och mycket negativitet ibland speciellt när man har upp och ner gångar och när man är långt ifrån kry så kanske man tycker inners inne lite synd om sig själv och behöver gnälla.. får bästa sättet är väl att skriva ner det då ist för att ringa och besvära någon annans stackars öron!
men hela livet är juh inte åt helvete..
har juh lilla lovis i magen som ger mig glädje varje dag.. faktikst två katter som tycks tycka om mig fast jag gnällt på dom och knuffat undan dom flera gånger idag! men den där hunden har jag inte sett mycket av idag..
käänns bara som det är mycket som hänt senaste veckorna som påverkat mig negativt alltihopa..! massa information som oroar mig och gör att jag inte kan fokusera på det jag vill.. och sen åka på denna konstiga influensa gjorde inte livet lättare varken psykiskt eller fysiskt...
nu har jag skrivit av mig lite dagliga känslor osm gör att jag känner mig totalt ensam och värdelös! inners inne vet jag det inte är sant kanske men en känsla är en känsla tyvärr :/
ska prova vila lite till nu eftersom denna medicin hade sina biverkningar!
Bokor!