Nu känner jag att det är Big time for me att skriva av mig och tala om vad som sker..
jag ska flytta!
Johan har frågat om jag vill flytta till grangärde till honom, och är det enda sättet att vi får vara tillsammans så gör jag det denna gång utan att tveka. det är en prövning som är värd att prövas. antar folk har en hel del åsikter/frågor angående detta vad jag förstått men det är juh faktiskt så att bara två människor kan veta hur det är och vad som varit osv..
jag ser fram emot det och det värsta som kan hända är att man får flytta hem igen.
det är många förändringar som kommer på samma gång , jag ska hyra ut mitt hus, hitta ny dagisplats till Lovis, och ärligt talat så är de det som känns jobbigast just nu. att sätta henne på ett dagis i Nyhammar där jag inte känner någon, ingen aning om vilka fröknarna är och har ingen koll på barnen och deras föräldrar.. det har jag juh hemma och det känns skönt att veta lite vilka Lovis kamrater är och deras föräldrar osv, lika så man vet hennes fröknar och att hon är i goda händer.
med tiden blir det nytt jobb, och det känns skönt att flera dörrar och möjligheter öppnas med jobb så man tar sig någon annan stans lika så kunna plugga till något som man vill bli. jag kommer närmare mina systrar och stan men också mycket längre ifrån min mamma och mina vänner hela mitt liv flyttar jag ifrån.. det känns vemodigt ibland och som ett slag i magen. men jag är positiv och tror på detta! jag kommer få ett bra liv där borta med och det ligger juh bara 6 mil hemifrån! man måste följa sitt hjärta och magkänsla så är det väl?
att lämna mina vänner och mitt hem är något jag alltid sagt jag aldrig kommer göra. och innerst inne trodde jag att jag aldrig jag skulle göra det heller, men att veta att huset står kvar att det bara är uthyrt känns så mycket bättre. det är ändå mitt och Lovis första riktiga hem. Lovis döptes där och hennes egna äppelträd står där.. hur ska jag då kunna sälja det ? nej en dag kanske man kan ha det som sommarhus :) vad vet jag.
att ha familjens stöd i detta känns också bra och de flesta vänner är väldigt förstående och en del skeptisk. lär visa sig på riktigt vilka som står kvar och vilka som inte gör det.. 6 mil ska inte behöva göra någon större skillnad tycker jag men givetvis är det de jag är rädd förr. mamma sa att jag kommer få nya vänner i grangärde därikring, men jag anser då att jag inte behöver nå fler vänner då jag har fullt upp att hinna med dom vänner jag redan har idag. men nog inser väl jag också att man kommer skapa nya kontakter, och det ska bli kul.
men nog kommer mycket ledig tid spenderas här hemma och det vet alla om.. jag är alldeles för social för att bara sitta, sån e inte jag och jag tycker om att umgås, med det jobbet jag har idag kommer det funka hur bra som helst att få alla bitarna på plats!
det viktigaste är iaf att få somna brevid den man tycker om varje kväll. det är juh det jag vill och längtar efter! satsar man inget vinner man inget så är det också!
nu lär jag fortsätta jobba, och jag måste köpa mig en dator så jag kan blogga lite mer! att skriva på telefon är juh en omöjlighet och tar framförallt en evighet! ;)