SandraBokor

idag är dagen kommen. dagen jag väntat på. att slippa bo med mamma även fast det har varit väldigt mysigt så ska jag och lovis få flytta hem, det ska bli så skönt och samtidigt så skrämmande. ser fram emot att få pyssla med alla saker och möbler och göra iordning. måste dock ta det väldigt lugnt på läkarens beordning. kommer bli svårt men har iaf tagit ledigt en dag nu i veckan från jobbet så allt inte blir så intensivt. :)

skönt att inte ha så galet långt till jobbet nu också. tror jag tankat bilen för tusentals kronor sista månaden som man åkte åt alla håll som finns.
nästa fredag funderar jag på att bjuda hem dom som hjälp mig med flytten och så på lite grillat det vore juh trevligt. som ett tack tänkte jag :)

jag har märkt iaf att musik det är otroligt läkande och bra för själen om man någon dag har en lite extra dålig dag. finns så otroligt mycket musik att relatera till och ta in och som kan få en att må såå mycket bättre :) tacksam över det!
nu sa jag wöörka vidare, typ diska städa och tvätta lite innan jag får åka hem till huset och börja grejja där. mamma och gänget har redan kört dit två vagnar med möbler och tre proppade bilar med grejer!! underbara människor.

// Bokor

usch vilken jobbig vecka detta varit på många sätt. vill inte gå in på detaljer men är det inte kroppen som härjar så är det huvudet och alla dessa funderingar över allt. blir tokig snart.

 

va till vårdcentralen idag då jag va med om nå otäckt i morse. haft svimningar nu i några veckor men i morse höll det på så länge och jag fick krypa till toan då benen inte bar mig och balansen inte fanns alls, tappade hörseln och synen men minns ändå det hela. ca 8 minuter innan jag kunde ställa mig upp. alla prover såg iaf bra ut men nått prov tydde tydligen på stress och utmattning. både psykiskt och fysiskt var det likt. tyckte inte jag borde jobba på några dagar heller men vi får väl se. ska blir lite bättre på att äta och ta det mer lugnt. men det är inte lätt när man långt inne bär på en del saker man inte orkar deala med just nu. det bara ramlar in nya saker som man ska slåss med och fundera över. som gör en ena dagen ledsen andra dagen arg tredje dagen bryr man sig inte alls.

i helgen står det både jobb och flytt på schemat. blandade känslor över hela situationen.

 

gårdagen var intressant på många vis. längtar till nästa helg nu lite extra!

 

Btw så somnade jag på vårdcentralen idag också inne på rummet. lite märkligt när sköterskan kom och fick väcka mig.

la mig ändå vid 21 igår bara för att jag va så slut. fast man e så trött i kropp och själ så ska det bli mysigt att få pyssla hemma på söndag. hänga upp gardinger och möblera iordning.

lite tråkigt att man ska jobba mitt i helgen också, och heeeeela nästa vecka. men ska lyssna på sköterskan och ta lite ledigt. iaf en dag. kan vara behövligt känns det som .

 

hade gott

// bokor

 

alltså på riktigt nu jävlar kokar skallen över och ilskan du kan känna då du bara vi gå till närmaste ansvariga människa/människor och skjuta en raketjävel i trynet på dom!
öppenvårdspsykriatin i Vansbro ska läggas ner!!!!!!! vart i helvete ska dom stackars sjuka ta vägen nuda som kanske behöver stöd och hjälp. tror ni dom tänker åka till Malung!?!?! och för den delen är det prat om att lägga ner Malung också så då finns det bara mora kvar härikring. alltså detta gör mig så sjuk upprörd så jag vet inte vad jag ska skriva. vi skär ner på vård och speciellt för dom med psykiskt ohälsa. sedan gnälls det över alla hemlösa och knarkare och diverse människor som inte passar inte i "dagens samhälle" . jag kan juh tänka mig att det är där dom med psykiskt ohälsa tillslut hamnar. varför ser inte andra människor det. tex dom som tycker att vi inte har råd att ha en öppenvårdpsykriati öppen längre !?
dessa människor som går på öppen hus eller kommer till öppenvården för att prata och umgås, få stöd och hjälp i sin vardag vad ska dom nu göra då ? som e så pass frisk att de kan leva i ett hem men så pass sjuka att de inte kan leva utan stöd och hjälp!
nej jag blir så ledsen när det ska skäras ner på allt.
varför kan människor med psykosociala problem inte räknas lika mycket som folk som brutit benet ? dom är också sjuka fast på insidan fast det inte syns på utsidan. varför ska de underprioriteras? VARFÖR?????

nej enda alternativet att ge folk hjälp idag är att söka sponsorer som bryr sig och öppna eget dit folk får komma. kommun och landsting eller regering verkar juh inte anse detta som vitkigt. DET KOSTAR FÖR MYCKET PENGAR, DET FINNS INGA PENGAR! fy fan vad jag är less på att höra dom orden. galet less. kanske dags satt börja prioritera folket i landet med dom pengar som finns istället för att lägga ner allt som finns, så snart får du lov operera dig själv med för det finns inga resurser till något för ingen jävla människa har råd att utbilda sig för att sedan inte ens få betalat för att få livet att gå runt.
Sverige är bedrövligt, idag skäms jag över detta land och vart fan det är påväg.
jag känner folk med psykiskt ohälsa och det gör ont i mig att se att ingen bryr sig om dom. bara bommar igen en stor trygghet för dom, och säger ni får fara dit eller dit. i stora drag så är det nog så vissa uppfattar situationen beroende på hur pass sjuk man är. de är inte lika viktiga som alla andra. nej det är så ledsamt så jag vet inte vad jag ska göra. vad kan jag göra!?

ursäkta mig!

/ bokor

trots vädret idag ska jag inte klaga. Lovis har gjort sin första dag på dagis och det gick jätte bra :) det känns så bra i hela mig att hon är på olympica.

i morgon ska jag till frissan, undra vad man ska göra med kalufsen? någon som har några förslag? sen står det inte på förens det är helg och det vankas bröllop för min kära arbetskollega. jag och lovis har hela äppelbo för oss själva hela helgen och Johan är sjukt snäll som följer mig på bröllopet fast vi flyttat isär. det är otroligt skönt att vi kan vara vänner och umgås med/utan barnen. det är aldrig ens fel att saker och ting blir men man har juh olika åsikter om saker och jag vet jag kanske fått det att låta lite hårt men känslor är känslor och saker var väldigt nytt ett tag men nu kanske jag ska tala om att vi inte alls e ovänner eller har något otalt med varandra.vi är väldigt överens! humöret svänger juh men det gör det ju på alla människor :) ville iaf få det nerkladdat också!

ikväll har jag och mamma haft lite hemma spa med hårfärgning på morsan och nagelfix och donat lite. det är mysigt på det viset att bo med mamma, man blir lite extra ompysslad :) nu ska vi se på fifty shades of grey och jag kommer somna inom en timme helt övertygad. sovit så sjukt klent sista 3 nätterna. men mamma ger mig sovmorgon i morgon och vad det betyder kan jag inte ens beskriva. skönt ska det iaf bli! <3

/ bokor

efter helgens alla ord och handlingar har jag upptäckt igen att vi alla är olika och agerar olika i olika situationer. man får gå till sig själv och tänka hur skulle jag gjort om jag va i den situationen, är man en real vän eller är man inte det beror juh alldeles på hur man handlar. folk är inte dumma och inte jag heller. man vet och förstår mer än vad folk visar ibland och sanningen kommer alltid fram.. ledsamt och besviken innerst inne men alldeles för trött för att ens bry mig ytligt. låter det vettigt ? kanske inte men så är det. Lovis gjorde sin första dag idag på dagis. En rikigt höjdare! alla var så glada att se henne igen och ha henne tillbaka. jag är så glad att ha henne tillbaka där hon hör hemma! Aldrig någonsin tänker jag flytta på henne,

 

 hela veckan består av jobb och en tid hos frissan. fantastiskt härligt! mitt hår är inte sig likt efter möhippan då det gick åt en halv liter spray och tuperingskammen var i faten mer än två gånger så ska bli riktigt skönt att få det på plats igen. avslutar veckan med bröllop på lördag. nästa helg vankas nog flytt hoppas jag, vi får se :) // bokor

Ibland har man så mycket man vill skriva att man inte riktigt får fram det man egentligen menar och vill få fram.

 

jag vill iaf börja med att tala om för världen att jag bor hemma hos min mamma och har gjort nu i tre veckor. får flytta hem om två veckor till mitt hus, jag och Lovis. jag har varit ute med kompisar varje lördag sedan jag flyttade hem till mamma. det finns två val, antingen sitter jag hemma i soffan med mamma och Anders och äter hårdgås med ost och kollar på tv eller så åker jag iväg ut med vänner och har kul, då inte supa men kanske tagit nån cider efter jag lagt lovis och hon har somnat. sedan åker jag hem igen och vaknar upp med Lovis. jag vet att många inte vet om min livssituation och kanske tror att under dessa omständigheter fixar barnvakt åt Lovis för att supa eftersom man genomgår en livsförändning, så är inte fallet. jag har väl egentligen ingen skyldighet att förklara mig men eftersom jag känner att jag blir sårad och bryr mig för mycket i vad andra ser och spekulerar i så känns det bäst för mig att tala om som det är. om två veckor är jag tillbaka i illbäcken och lär skaffa barnvakt för varje gång man ska hitta på något så jag har tagit tillfälle i akt att gett mig ut när jag kunnat då mamma och Anders ändå varit hemma och Lovis sovit. det är skönt också att komma ut. man bor många under samma tak trångt och mor och dotter kan juh ibland gå varandra på nerverna lite sig så det är nog bara hälsosamt att mamma och Anders får lite egentid dom med.

 

Det försigår mycket i skallen på mig hela tiden nu när man blivit själv så snabbt. ekonomi och saker till hemmet räkningar och ja ni vet. har juh dragit på mig en ny bil också som jag inte vet nå hur jag ska fara med. sälja eller ha kvar? den kostar juh den med varje månad. står med en skoter som jag inte haft det lättaste att sälja heller. nu när Lovis är så liten har man juh inte kunnat åka heller direkt mer än mysåka lite. mysigt det med, men är det värt det ? som tur är har jag en underbar mamma och styvpappa som hjälpt mig kopiöst mycket och jag vet dom kommer göra allt för att saker ska gå runt och att jag ska må bra och på det viset kan jag känna mig oerhört bortskämd! jag vill kunna stå helt på egna ben och inte behöva fundera men fasen vad det kan djävlas ibland.

inte nog med det så kanske man ska plugga till hösten och hur ska det gå ihop med vardagen nu om jag kommer in?!?

 

Nu när jag flyttar hem igen är det så mycket jag vill göra på en gång. fixa sandlåda till Lovis och en studsmatta och köpa en lekstuga. riva upp alla buskar och få iordning på gården som jag vill ha den. måste köpa utemöbler och göra iordning verandan så den är inbjudande att använda och mysa i. jag lär fixa en parkering och ta bort häcken. måla och fixa iordning i gäststugan så mina gäster har det hemtrevligt där ute när dom kommer på besök. Inne måste jag måla klart uppe och fixa ett köksbord och skaffa en del köksprylar och köpa gardiner. förmodligen lär jag köpa ny sänggavel också då min sprack i flytten :/  tänkte jag skulle ta ett rum i taget till en början så kanske man blir helt klar med allt tillslut. det är svårt när det är så mycket man vill göra, jag blir så stressad och känner mig så pressad fast det bara är jag själv som tänker och kontrollerar allt?

 

någonstans i allt detta så känns det som man går i bitar innefrån och ut. när kommer kraschen, kommer det en snart eller inte? det känns som ett rejält bakslag kommer komma iaf. märkligt att jag 90% av tiden mår så bra och funnit mig själv lite igen men ändå känns det som någonstans bryts man ner? det är en känsla jag inte kan beskriva. jag är otroligt rädd för att återgå till gamla vanor igen. jag vill verkligen inte det. jag vill kunna slappna av och bara vara och njuta för mig själv om kvällarna utan att alltid känna att nån kompis måste komma och dricka te och snacka massa skit in till läggdags, eller sitta och sms:a om kvällarna osv. att man blir mer bekväm i sig själv och faktiskt kan njuta av ensamheten och tystheten med sig själv. hur gör man? jag är så sjukt social och älskar mina vänner, dom ger mig så mycket glädje i livet för både mig och Lovis, men samtidigt så måste man väl lära sig att kunna umgås med sig själv också? det har juh helt klart blivit bättre sen Lovis kom till världen men jag känner ändå det är svårt och jag vill kunna välja själv utan att känna att man måste eller att man får panik av att umgås med bara sig själv i soffan. känslan av att vara en god vän har kanske gått för långt?

 

en otroligt positiv sak att berätta är iaf att Lovis börjar på dagis i morgon!! betyder så sjukt mycket i dagsläget för både mig och mamma då det underlättar vardagen lite. Och att Lovis får komma tillbaka till dagis och leka med kompisar, guuuud vad jag mår bra av det. det var bara att bocka av nr 1 på listan som ligger i huvudet och gnager.

 

I morgon måndag och vi startar veckan med att göra ett prov till skolan och utbildningen jag sökt till .kommer nog inte fixa det men det får bära eller brista. antingen har jag nog med kunskap och erfarenhet så det räcker eller inte. jag är iaf taggad!

 

// Bokor Sandra

Då sitter jag här igen. hemma hos mamma vid hennes dator, den enda skillnaden från nu med alla andra gånger är att jag nu bor hos mamma i väntan på att få komma hem till mitt hus i illbcken. vad har jag lärt mig av detta? att aldrig någonsin flytta igen, utsätter inte Lovis för det en gång till. känslan av att känna sig såhär blåst och lurad det är otäckt, och ju mer man tänker på det juh mer sårad känner man sig. men men jag bittrar inte ner mig för det. som sagt livet går vidare och jag tror att jag är mest ledsen över att hamna i en sådan här situation igen, och att återigen behöva flytta mig och anpassa mig, flytta mitt barn, vända uppochner på hela livet IGEN! det är där skon klämmer som gör att livet går extra tungt. jag går iväg med ryggen fri och den känslan är faktiskt väldigt bra, men hur det än är vill jag inte vara med någon som inte vill vara med mig. simple as that!

jag är en god människa som har otroligt lätt att förlåta och gå vidare och det är nog just det jag gör nu med. vad tjänar man på att vara bitter, förbannad sur och ledsen? ingeting. När allt detta lagt sig lite så kommer allt flyta på ganska bra tror jag. det värsta jag vet är att ha saker otalt med någon, eller att klippa i dåliga dagar. man ska inte behöva klippa heller om man inte vill. man lär se vart situationen för en och förhoppninsvis till något bättre, oavsett vad det nu än är. det jag vet är att jag inte i första taget kommer lite på en karl igen och att jag på länge inte vill se någon heller i mitt liv där känslor blir inblandade. sedan lär man inse att livet ibland vill jävlas med en! allt har juh sin meninng.

 

Tillsist vill jag bara poängtera två saker som det går rykten om. 

*jag har inte bilvit utkastad

*och jag har heller inte kastat ut min hyresgäst.

sen har saker och ting har sina förklaringar till varför det är som det är just nu. 

nog om det. 

 

Lovis fyllde 2 år tidigare i veckan. något stort kalas blev det dock inte med tanke på omständigheterna, men nära och kära vi firade henne så gott vi kunde och hon fick otroligt mycket fint i sina presenter! svårt att förstå att barnet nu är 2 år. mitt lilla glassmonster :) på tisdag kommer Lovis farmor och farfar hit och firar henne. tror det blir Loivs 4:e firande av hennes dag. så kan det juh vara när man har folk så utspritt i landet :) 

 

vågen visar -3 kg denna vecka, och just nu sitter mamma brevid mig och käkar skorpor för fulla muggar. nu börjar allt vända och mat e otroligt gott så jag ska nog utan att tveka sätta mig i soffan jag med och avnjuta en skorpa med norsk räksallad och ost på. När aptiten kommer tillbaka är även du själv på väg tillbaka.

 

tack för mig!