det var ett tag sedan jag var in här. förut har jag haft en tendens att bara skriva när jag mår rätt kasst.jag har haft det lite upp och ner, livet va mörkt några månader fram till maj-16 efter där har det pendlat upp och ner,men av olika anledningar. jag hade det väldigt trivsamt och bra från maj till typ november...
tänkte skriva lite vad som hänt det senaste året och försöka hålla igång bloggen lite mer. valt nya vägar äntligen, så ni får följa den hur det går osv.
det känns som jag skulle kunna printa ner en hel novell här utan att veta vart jag ska börja, men jag tror jag börjar från något roligt, och livet började bli roligt igen förra sommaren. Våren hade jag inte pallat om jag inte hade bytt jobb i januari. det var en stor räddning, att hela tiden vara sysselsatt med elever och planera de lektioner man skulle och allt som hör en lärares jobb till.. ekonomin började lätta lite när sommaren kom och man började finns en sorts glädje i att vara ensam och trivas med det. bara jag och lovis. Jag tackade ja till ett till år på skolan som lärare och det var många år sedan som jag verkligen älskade att gå till jobbet. men jag gjorde verkligen det lär jag säga! knegade på väldigt bra jag och emelie, tycker själv att vi har gjort ett hästjobb. vintern närmade sig med stormsteg och många av mina bekanta och i omgivningen verkade ha stenkoll på vad de ville med sina liv. sökte skola och följde drömmar. jag har alltid funderat vad mina drömmar är? sökte in till skola jag med i tron om att lärare var min nya dröm. enkelt var det också, kunde studera på heltid och jobba på skolan under tiden. jag började förbereda mig mentalt, men märkte att allt blev dyrare(utgifter,räkningar) ju närmare vintern/julen jag kom, saken hörde till att när jag bytte jobb så sänkte jag mig i lön med nästan 4000 och det gjorde stor skillnad kan jag säga. jag hade aldrig försörjt mig själv och lovis ensam en vinter förut. Så jag skaffade över några sekunder ett extrajobb på OKQ8 som jag sökte i all hast när jag var in en tidig morgon i november för att köpa kaffe innan jobbet, och fick det. Det blev massa jobb på OKQ8 och jag jobbade ibland från 5 på morgonen till 22:30 på kvällen. kunde inte säga nej + jag behövde pengarna. jag har alltid varit en människa som vill göra mycket och inte vill att lovis ska växa upp till repliken " nej, mamma har inga pengar" jag började i december att få ångest och panik. andnöd och svimmningar. det var så otroligt mycket på skolan med alla ämnen som skulle planeras och betyg skulle sättas osv.. jobbade sena kvällar när lovis lagt sig och vissa helger stod jag på OK. jag började gråta utan orsaker i tid och otid men när jag fick andnöd i bilen och höll på att åka åt skogen utanför äppelbo var det nog lagom tid att ringa doktorn. utbränd va det direkta svaret och jag ficken läkartid direkt efter nyår. givetvis ville de att jag skulle sjukskriva mig redan innan lovet. men jag hade juh lovat att ställa upp på OK. jag jobbade 2 pass på OK efter jul och vi gjorde om schemat på skolan så jag och Emelie bara hade 2 ämnen var att undervisa. allt blev lättare då. jag tackade nej till högskolan också, jag kunde absolut inte sjukskriva mig, hur skulle jag då betala alla räkningar? jobbade kvar på OK fast jag lovade mig och alla att jag skulle sluta direkt skolan började. det gick helt enkelt inte. jag visste det va brist på personal och mitt i turistsäsongen. men en dag i februari fick jag nog. tack och hej.
pga av en del förändringar på skolan så blev det tyngre på jobbet. så ju längre vt-17 gick, desto mer och mer börjad jag vantrivas och må kasst igen. orkade knappt ro allt i land men kämpade stenhårt för att inte svika någon. jag orkade dock inte med varken vänner eller familj. ville bara vara hemma och va med lovis alla som känner mig, vet att jag är jordens socialaste människa. en del hade svårt att acceptera att jag inte va så social ett tag. för att inte nämna den katastrofala 30:års krisen jag hade. jag fick föressten i januari en psykolog jag fick gå och prata med som hjälpte till att hålla isär alltihopa. det bästa jag gjort va nog att sitta hos henne och få kloka råd. Började med att fokusera på mig själv och tänka vad jag vill. jag ville tydligen innerst inne bli döv-blind tolk. sökte in till folkhögskolan i leksand i maj och kom in. sa upp mig från jobbet och tänkte att nu satasr jag. får bära eller brista.
Det var så svårt att ta det där klivet. men nu när jag sitter här och skriver så har jag det bättre än någonsin. visst ingen har det perfekt men jag har harmoni i livet. jag vet att jag inte tänker göra så dumma prioriteringar igen. att ha det kärvt i plånkan det är bara tilfälligt, det kommer bli bättre en dag. det är inte värt att jobba ihäl sig för de exta pengarna man får in. jag vill faktiskt hellre vara med Lillbokis och vara lite fattigare just nu. jag har ingen aning om hur det kommer bli att börja plugga men det ska bli en rolig utmaning och förhoppningsvis kommer jag ta mig igenom de 4 åren och sedan komma med en fantastisk utbildning och få ett välbetalt jobb. det är så planen ser ut iaf, sedan hur det blir det vet jag inte.
eftersom det blir plugg nu i augusti och inge jobb så är jag ledig i 2 veckor till. jag har visserligen jobbat i sommar, i siknäs på ett äldreboende, som jag verkligen stormtrivs på! men jag är ledig en vecka innan skolan börjar. jag är rätt nervös över den här förändringen och jag kommer enbart att studera, på heltid. måndag till fredag. jösses. jag hoppas ni håller tummarna för mig att livet håller samman, trots att man börjat studera med en 4:åring och ett hus att försöka hålla i god form också. jag håller mina tummar för mig att livet kommer rulla på fint men plugg,träning,hus och föräldrarroll :)
/Bokor