ja så var det det här med att ha tid att skriva.
det är så galet mycket på och har varit 3 intensiva veckor lär jag säga. jag stormtrivs på skolan och jag har lärt mig så ofantligt mycket redan. alla är så trevliga och snälla.
vi har mycket hemuppgifter, så den lediga tiden på kvällen går nu åt till "läxor". det är roligt. det är svårt att hitt bra rutiner som passar in, hur man ska lägga upp allt så allt blir gjort, men som grädde på moset känner jag att jag har fått tillbaka så mycket motivaton till hemmet. att fixa, dona och röja osv. inte haft det på 1.5 år. Det flyter verkligen åt rätt håll :)
annars då? jo i helgen som va så var jag till stockholm. mina två fina flickor gina och emelie tog mig på en oförglömlig helg med hotell och grönalund. god mat gott dricka och framför allt umgänges tid som betydde mest. känns som man fyllt 30 flera gånger detta år!
vi pratade om det i stockholm hur tacksamma vi var över att man har vänner. hur de personer som inte har vänner, hur har dom det? tänker tillbaka på gymnsietiden då det fanns en kille i klassen som va lite speciell. ensam och osocial. undra hur hans liv ser ut idag. har han familj och barn? har han fått kompisar? varför som ung inte kunnat engagera sig mera i honom? bjuda in han i gemenskapen eller försöka anstränga sig lite mer? ingen människa ska väl behöva vara ensam. finns inge värre känsla än att känna sig ensam. jag tror vi alla någon gång känt oss extremt ensamma men i verkligheten är vi nog långt ifrån ensamma.. iallafall majoriteten av oss. hur skulle det kännas att verkligen vara ensam. att inte ha någon att kunna lita på eller lägga huvudet mot när onda tankar ligger över en osv.. jag blir lite ledsen när jag tänker på det faktiskt.
ja Lovis. idag var vi till en logoped. hon har tidigare i somras varit till hals-och öron mottagningen där det visade sig att hon har liiiiiite sämre hörsel på vänster öra.. vi skulle avvakta och återkomma om ca ett år. kunde växa bort av sig själv då det kunde va nått med trumhinnan.
logopeden sa idag iaf att vi absolut inte fick vara på lovis om hennes ton. att hon ska sänka rösten eller "sluta skrika" det kunde ge henne komplex och men längre fram i livet. utan bara låta det va. när man hela tiden är på henne så känns det som man "kränker" henne och jag avskyr det att "hacka" på henne för att hon har så höga toner. jag vill inte det. så när logopeden sa de så kände det bra för då fick jag mina känslor bekräftade. hon skulle även ringa till dagis och prata med dom att de inte fick vara på henne där heller. det var JÄTTE viktigt.
eventuellt så ska de gå ner med en kamera i hennes hals och kolla då hon har problem med att reglera rösten och tonerna. hon har jätte lätt att komma högt i ton men när hon ska viska så blir det nästan för lågt ist. finns lixom inge mellanting där! min lilla 4 åring.
i morgon är det fredag och en ny helg väntar. full av roligheter bara, och förhoppingsvis ska jag hinna en vända på cykeln.
god natt.