ja ni, nu är denna sommar snart över och jag känner mig otroligt positiv och halvt besviken. såklart om olika saker. jag är jätte positiv till måndag. skolan drar igång och jag längtar faktiskt. nu start i livet! känns som jag pausat en del saker runt omring mig som tagit upp en del tänkande tid. saker blir ju som de blir oavsett. så mitt fokus senaste veckorna har mest handlat om att mentalt förbereda mig för terminen. funderar så mycket på ekonomin och allt som kommer med huset. ibland undrar jag om jag orkar driva runt detta ensam ett år till, kanske skulle pausat det också. hyra ut och bosätta mig någonstans där saker flyter på bara. inga måsten nivet. men jag tror väl egentligen inte att jag vill bo i lägenhet heller eller hyra nån stuga av någon. detta är ju vårat hem, men vore ändå skönt att bara ha lovis och skolan att tänka på. fast jag tänker att man kanske ska prova och se hur det går denna termin först innan jag säger att det inte kommer gå :) tankarna går iaf upp och ner hela tiden.
sommaren som aldrig kom har gått fortare än vad jag önskat. jag har jobbat större delen av den och har så otroligt dåligt samvete över att jag inte varit ledig som alla andra, tid med lovis osv.. hur en förälder än gör och vilka val man gör så ska man alltid få lov att ifrågasätta sig själv om man gjort rätt val? är det bara jag som känner så? jag önskar jag åkte iväg och campade med lovis som jag tänkte.. eller att jag tackade nej till den där sista jobbturen. hela tiden få lov att tänka vad man kunde ha gjort.. varför finns detta samvete alltid med en? lovis har haft en kanon sommar. varit med farmor i värmland, tillbringat tid med mormor och morfar-anders och tagit en tripp till morfar-magnus i uppland. leksands sommarland , parken zoo, järvsö zoo och massa mera.. jag har frågt henne varje gång och hon har varit så lycklig och förväntansfull. varför har jag då dåligt samvete för att jag jobbat, tex ? det värsta av allt är att jag kommer inte ha semester på 7 år. det betyder att nästa sommar kommer se lika dan ut. jag är tvungen att jobba.. jag får ångest av att bara tänka på det. Jag har varit ute på så mycket kul också i sommar, festligheter och trevligheter. har blivit så när man jobbat sena kvällar och när lovis varit på egen semester. jag har blivit ifrågasatt vart lovis varit när man varit ute, skulle det ha någon betydelse? varför måste jag alltid få lov förklara mig varför jag kan vara ute tex två dagar på simmningen. det ska inte jag behöva göra. men folks dömande ögon och blickar ibland kan ge mig rysningar. folk säger alltid att man inte ska bry sig om vad andra tror eller tycker. men det är så när man är ensamstående mamma, eller kanske förälder över lag. man vill vara så bra som möjligt och vill inte att någon ska tycka något negativt om en eller ens föräldraroll. det är svårt att inte fundera på sånna saker när man lever i ett sådant dömande samhälle. saker ska följa normer, och bryts det så är det märkvärdigt.
nu är jag övertygad om att fler känner säkert igen detta. tycker att när man träffar på folk ute på roligheter så ska man inte ens behöva ta upp vart ens barn håller hus och vart den va kvällen innan också osv. hör inte kvällen till förmodligen!
Idag har jag iaf varit på gymet, på tok för länge med tanke på hur tråkigt det är där nere. men på eftermiddagen blev det en cykeltur på 3,1 mil. det är roligt att cykla. lovis hakade på mormor och morfar till Eskilstuna och gick på parken zoo. kom hem nu ikväll mer spredad än någonsin. jag hade förberett med en påse godis, kiriost och dricka. lördagsmys kallas det, speciellt när Nils karlsson pyssling rullar på tv:n.
det är nog bland det bästa som finns. dessa myskvällar, då vi ofta går till sängs samtidigt kl 20:00 och ser på astrid lindgren i sängen.
godnatt.