Hej.
jag brukar ha en tendes att ligga och fundera på kvällarna när jag går och lägger mig, om allt verkligen, och känner alltid att jag skulle vilja anteckna någonstans men det blir lixom aldrig av. jag har fortfarande ingen dator hemma med internet så det blir svårt att skriva av sig i bloggen. något jag saknar väldigt mycket!
lite surr om plugg och jobb så blir jag oerhört upprörd över hur systemet fungerar. går man in på arbetsförmedlingen och ska söka ett jobb så kräver dom både utbildning och arbetserfarenhet!? då kan man juh fråga sig hur ska du kunna få ett jobb någon gång, om du inte har någon utbildning så får du inga jobb men har du utbildning så måste du har arbetserfarenhet för att få jobbet och hur ska du ens börja få din erfarenhet om du aldrig får chansen att börja jobba för att du saknar det? du får juh inte jobbet hur du än vänder och vrider på det ? någonstans lär man juh få börja skaffa sig sin erfarenhet? pappskallar säger jag!
nu har jag sökt till en utbildning som börjar i höst. Behandlingsassistent inom psykosocialt arbete. till den skolan krävde dom minst 4 års yrkeserfarenhet inom området?!? alltså på riktigt, nu behövde man erfarenhet också för att utbilda sig. då kan man juh fråga sig hur många då har fått jobb inom detta utan att ha utbildning för det. tror inte många haft sådan tur som jag att få en del erfarenhet av det som vi läser om i programmet. men 4 års erfarenhet annars blir du inte antagen? hänger ni med vart jag vill komma?
har haft otroligt kluvna känslor på slutet angående mina arbetstider och privatlivet som mamma. att få allt att kännas som en god balans är inte lätt.. folk runtomkring dömer en och har massa negativa åsikter hit och dit, ja ni vet. det är juh egentligen ingen som vet hur det ligger till men tycka och prata det ska alla. jätte trist!
Lovis hon är hos mamma varje gång jag jobbar långhelg det vill säga 1 helg på 5 veckor, med det betyder det att jag får en kväll barnfri den helgen eftersom det skulle vara väldigt hattigt för Lovis själv om jag skulle hämta henne lördag kväll och sedan köra tillbaka henne till mamma söndag dag. så bäst för henne är att stanna hela helgen. sen så avgudar mamma och Anders Lovis, och brukar be om att få ha henne lite oftare att hon får sova där nån gång mitt i veckan eller nån annan helg, känns juh otroligt fel av mig att neka dom henne när dom ändå träffar henne så sällan. men när man väl då är barnledig säger vi så kanske man antingen bara sitter hemma eller så passar man på att dricka vin med goda vänner eller slå till med fest! och någon stans där kommer folks åsikter in om hur jag lämnar bort mitt barn? det gör en mamma, iaf mig otroligt ledsen och att jag tillslut ifrågasätter mig själv om jag gör rätt fast jag vet att jag gör rätt för både mig och min familj? ingen kan säga att man inte tar åt sig av vad folk tycker för det gör man. Hade Lovis varit hos sin pappa varannan vecka så hade nog ingen egentligen ifrågasatt vad jag gjorde mina barnlediga helger? mycket besvikelse blir det!
med det sagt så kan jag säga att ibland är det otroligt skönt att vara barnledig nån kväll och bara inte göra något osv, men sen har man dom gånger man måste vara borta från henne fast man inte vill!! jobba måste jag göra, jag söker nya jobb och hoppas på att plugga till hösten, men tills dess så får jag lov att jobba dessa obekväma arbetstider. bara att stå ut lixom!
jag tror inte jag älskar mitt barn mindre än någon annan bara för att hon får sova hos mormor ibland.. sjukt glad att hon kommer få en god kontakt med dom, för jag har inte det med min mormor el morfar.
lite drygt att detta alltid ska bli en ständig fråga/ifrågasättande, och kommer alltid att vara, så är det nog. någon som känner igen sig eller är det bara jag som hör/upplever detta?
annars så trivs jag bra i grangärde! :) vissa dagar kan vara tuffa. jag saknar mina vänner/familj men å andra sidan börjar jag finna mer plats åt mig själv i grangärde också! nu är det bara träningen kvar så känner jag att jag är precis där jag vill vara! in till Ludvika och fixa gymkort på måbättre! där har dom barnpassning på gymet för oss som kanske inte har nån barnvakt eller dyikt.Någon som har någon erfarenhet om detta ? posetivt eller negativt? får gärna dela med er om vad ni tycker ang det!! :)
// bokor
Du är ju hennes mamma och känner henne bäst. Det är du som väljer för hennes bästa och du gör ju helt rätt. Ett barn med många vuxna som älskar henne är ett rikt barn. Det är väl jätte bra att hon är med dom som älskar henne och sen när hon kommer hem är du en utvilad och glad mamma som har längtat efter sin dotter och tar till vara på tiden som du får med henne. Du gör allt så bra, lita alltid på dig själv och skit i andras åsikter, det är bara människor som har överflödigt med tid som orkar bry sig i andras liv och som är avundsjuka och bittra över deras egna liv. Jag lyssnar aldrig på andras skit snack utan går på min egna känsla och vilja och jag bryr mig skit i vad andra tycker och jag är jätte lycklig :D Kör på!! Kram