det frågan har vi nog alla ställt oss många gånger men egentligen tror jag att det är så att vi alla är där vi är menade att vara.. finns nog en orsak till allting.. speciellt om man tror på ödet.. så måste det vara..? Men å andra sidan kan jag känna att när det är som absolut svårast i livet så funderar man varför är det meningen att jag ska må så dåligt just nu, varför? men då var det någon klok människa som sa till mig att man kan inte må rikigt bra förens men mått rikigt dåligt och det är då sant det!
När man väl tagit sig ur en jobbig tid så känner man en enorm frihet i själen och glädjen man inte hade kännt innan.. så är det iaf för mig.. men alla havsdjup i mitt liv har varje gång på vägen upp fått mig som människa att tänka på olika sätt.. se nya vägar och prova nya saker.. mycket beror på vilka människor jag har omkring mig. en del vägar är inte alltid det rätta vägen, men när du väl kommit till en återvädsgränd och känner att det är lika bra ge upp och att sätta sig ner och vänta, så tro mig, man kommer får vänta samtidigt som du under tiden tynar bort både dig och din själ.. Det bästa är att kliva över diket och hitta den lilla stigen som snart leder dig ut på motorvägen och tillslut är du på rätt spår igen.. att ha olika känslor, funderingar och tankar var och varannan dag, känna på olika händelserna i livet, Det är ju det som är "Livet". upp och ner, till och från, glad eller ledsen lycklig eller olycklig.. alla känner vi det någon gång!
Personligen har jag nog jätte svårt att gå vidare från vissa saker i det förflutna, hur ska man göra? måste man få experthjälp? borde man inte kunna klura ut det själv när det är mig själv, mina val och mitt liv det handlar om?
Säger väldigt ofta till mig själv att gå vidare och va glad för det du har idag ist och grubbla inte över det som hänt och varit... man gjorde sina val och sakerna hände för att det var meningen att det skulle bli så, det är lättare sagt än gjort säger nog många.. över en del saker är man ute på den där jävla stigen och bara går och går men det känns som du kommer aldrig fram till en punkt där du kan andas ut helhjärtat och sätta dig ner och njuta av dagen, Men även efter denna väg kan du plötsligen se något fint att glädjas åt ett tag.. ett litet ljus.. :) det vet man inte..
Livet är till för att levas och vi alla lever det på olika sätt, vi alla har rätt att få Gnälla precis som man får Skryta och vårat liv!! :) Men se till att säg det till rätt person bara annars vet man aldrig vad man får höra i matkön veckan efter!
Min mamma sa iaf till mig för några år sedan när jag hade en jobbig tid i livet och det var
- Sandra, du ska aldrig nöja dig med det näst bästa när du kan få det bästa!!
Dom orden har bokstavligen följt mig sedan dess och det gäller vadsomhelst.. jobb som kärlek osv!
/ Bokor
