så det började och sähär det blev..

publicerat i Allmänt;
Tänkte jag på något vis skulle fårsöka få ner mitt liv de senaste två åren på papper.. få folk att förstå att saker och ting sker och händer av olika andledningar.. osv.. Sannigen men andra ord!!
 
2011- Det hela började med att det tog slut mellan mig och Mattias.. mannen i mitt liv.. mitt livs kärlek! det tog nog slut för vi båda behövde växa och var inte på samma nivå i livet.. handlade aldrig om att jag inte älskade honom längre.. det gjorde jag.. gör än såklart.. utan det handlade lite också om bekräftelsen jag saknade och på något sätt slutade vi ta hand om varandra? jag skrek efter mattias uppmärksamhet och att han skulle bry sig mer.. tvivlar aldrig någonsin på att han inte älskade mig det vet jag han gjorde men nått fattades.. jag sökte mig till vänner och fest på slutet.. testade gränser för att se när han skulle börja bry sig osv.. och kanske säga sitt.. men det kom aldrig.. det var så mycket mer inblandat men kanske gav vi upp för tidigt jag vet inte.. efter uppbrottet så flyttade jag till en lägenhet.. mådde psykiskt dåligt..!!Men fick nya vänner och började festa på helgerna rätt hårt.. eftersom jag mådde som ett krockat skithus så slutade jag äta.. tränade hårt och fick då en mer bekvämligare kropp på köpet.. jag trivdes med det och jag började få massa killars uppmärksamhet när vi var på fest.. flörtande ledde till hångel som i vissa lägen ledde till sängen.. fredag lördag mådde jag sjukt bra... sen kom veckorna och verkligenheten kom ikapp mig.. tränade och varvade hos kompisar.. gjorde allt för att slippa ta tag i vardagen.. provade ha kontroll på livet men det släppte ganska snabbt.. efter ett tag började jag festa allt hårdare och livnärde mig på killarnas uppmärksamhet och alkoholen.. vilken känsla det var att flera st på en fest raggade på just mig!? aldrig varit med om det förr.. då jag levt nära på hela livet som överviktig och "ful".. sanningen kom tillslut ikapp mig och dessa fester hade börjat spåra ur totalt.. minnesluckor och två dagars jämt.. henke var någon som fick mig att glömma det förfluta, jag tänkte att kanske kunde jag finna kärleken igen i denna lek? trodde jag fann den men det hela var en stoor lek för oss båda där vi trasslade in oss i alldeles för mycket.. blev en trygghet mest..men en viss kärlek fanns det även mellan oss.. men både var alldeles för trasiga och inte bra för varandra... vi kommer visserligen alltid vara bästa vänner trots allt som varit.. det är skönt att veta idag.. kan ju inte leva utan henkeboy!
 
Efter en sommar full av sprit fylla och fest och tårar samlade jag mig såpass att jag kände mig skapligt hel igen.. började umgås med mattias lite.. vi hade juh haft några stunder under detta år också.. det kändes så bra att vi umgicks lite igen normalt!!!  men en dag så skaffade han helt plötsligt ny tjej.. jag fattade ingenting och hamnade återigen på havsbotten och började festa bort problemen och skaffade mig någon nattkompis som jag tänkte kunde "trösta" mig.. var så enkelt att bara skicka ett sms och så dök han upp i dörren.. här talar vi inte kärlek.. utan detta var bara lek.. tog en låång stund innan jag förstod att detta var inget jag blev att må bra av i längden.. jag ville så gärna ha trygghet och kärlek så jag slutade att leka med pojkarna jag hade som KK typ... under den här tiden har jag haft många underbara vänner vid min sida som accepterat mig för den jag blev som samtidigt hjälpte mig att inse vad som är bra och inte... flirta med pojkar slutade jag med till en viss del.. det fick mig iaf bara att må bra för stunden.. men festerna dom hängde kvar.. vardagen var fortfarande väldigt tung pga av det förflutna med både henke och mattias.. kom på en dag att nu ska jag finna kärleken.. sent på hösten.. men nej, jag hade så höga krav så det var då ingen som dög! dejtade lite hit och dejtade lite dit men ikke..

 

Efter årsskiftet nu så for jag till min gamla polare johnny i skärplinge.. där festade vi som aldrig förr.. galnaste kalasen ever.. jag och syrran och alla grabbar..!! rolig tid men samma där- livnärde oss på grabbarnas uppmärksamhet och alkohol.. började ramla tillbaka i det som varit på sommaren när jag mådde som sämst.. men ändå gjorde jag sånna spontana och galna saker under våren och mindes knappt hälften.. men kul det visste jag att jag haft!! under detta festade så träffade jag på den människa som såg rakt igenom mig som såg vem jag egentligen var, en kille som också blev att betyda oerhört mycket.. slutade med att jag och Victor inledde ett förhållande som kanske inte var det bästa jag vet inte.. tänker man tillbaka så såg det inte så ljust ut för nån av oss.. vi båda var väldigt ostadiga och hade problem med oss själva på något vis.. men visst provade vi och vi hade det bra det hade vi men kände efter några månades att detta var inte hundra och det är någon pusselbit som fattades.. så jag avslutade det hela och återigen mådde jag grisdåligt.. han betyder oerhört mycket för mig fortfarande idag! <3 MEN hade med fasta beslut och starka känslor beslutat mig för att sluta dricka sprit en gång för alla! nu fick det vara nog med detta liv.. dags att rycka upp sig och ta tag i saker.. festade fortfarande givetvis med mina vänner.. men dracka bara vin och aldrig så mycket att jag miste kontrollen över mig själv.. brydde mig inte alls om uppmärksamheten på samma sätt utan blev cool i mig själv kändes det som.. i samma veva så fann jag mitt drömhus.. och tänkte och var fast beslutan att det ska jag ha.. ensam tjej kan väl också köpa hus!? där kanske jag finner lite ro i kropp och själ också. kände att jag behövde en nystart och en nu kula... denna sommmar kommer bli awesome tänkte jag!

 

Huset blev mitt och jag flyttade in.. fantastiska vänner igen som hjälpte mig.. denna sommar träffade jag en kille när jag var på rallycross i höljes.. en go och glad värmlänning som flirtade med mig konstant hela helgen.. jag det blev nån kyss och så men absolut inge mer.. nu hade jag verkligen blivit så självsäker att jag behövde inte nå killar i mitt liv.. skulle jag va med någon så skulle det vara potential till kärlek.. var less på bara leken.. värmlänningen var jätte trevlig och väldigt snäll.. helgen tog slut fort och vi sa aldrig hejdå till varandra ens.. men på nått vis hittade han mig på fb och vi började prata.. vilken klok, vuxen och bra karl tänkte jag.. han vill jag t räffa fler gånger.. och det gjorde vi.. han hälsade på mig och jag honom.. for till sunne på dans för att träffa honom och jag åkte till värmland för att hälsa på han.. efter många dejter blev vi bekvämare och tog det en nivå högre.. hälsade på honom igen efter nån vecka och det var juh inte så lätt s¨å han hade en sån varannan vecka och jobb osv.. men fick ta det när det passade.. kände iaf att jag gillade dennna man starkt! det var juh inte bara bra saker som hände den här sommaren.. åkte på influensan, körde av vägen, urinvägsinfektion, ögon/öron inflammation och ska inte ens tala om klådan på kroppen.. krockade med bilen och diverse mer saker.. tänkte att detta var straffet för alla mina synder.. men hur som haver så trivdes jag bra med livet trots allt elände som skedde runt omkring..jag kände mig rätt stark i mig själv men så en dag... -

27 augusti tog jag ett graviditetstest som visade plus! livet stannade och jag var i chock.. detta händer inte mig tänkte jag.. hur kunde detta hända? aldrig hänt förr så varför nu? ja många frågor snurrade i huvudet och givetvis ringde jag till värmland och talade om hur det låg till.. spenderade de 3 kommande månaders hemma i soffan.. Grina, Åt, Sov!! mina vänner var så förtstående och fanns vid min sida som stöd.. men jag har aldrig någonsin kännt mig mer ensam som då.. fadern till barnet ville inte ha barnet och en abort var något jag aldrig skulle kunna göra.. herregud detta är juh mitt barn!? kanske var sjukt egoistiskt men barnet behåller jag.. inget enkelt beslut och mår dåligt varje dag jag tänker på fadern till barnet och att jag behåller det mot hans vilja, men det var juh ändå hans ansvar också att skydda sig.. jag är inte mer än människa jag heller.. såå många tankar och funderingar och känslor som jag har tänker jag inte ens lägga i ord här. Ni kanske kan försöka förstå ändå.. vi har till viss del lite kontakt idag.

att folk tillslut inte kunde respektera mitt privatliv sårade mig något så oerhört.. ingen visste hur jag hade det, hur jag mådde, vad som egentligen hänt eller något, ändå fick man höra både det en och det andra.. en dag sa jag åt mig själv att plugga igen öronen jag hade viktigare saker i livet att ta hand om..

idag är det den 10 December och jag har en liten tös som växer i magen.. ska få en dotter.. är i vecka 20, det känns helt fantastikst.. hela livet har fått en hel annan meningen och jag känner mig fulländad.. klart jag önskar pappan till barnet ville ta del av detta för jag förstår inte hur man kan vilja gå miste om det? inte mått såhär bra eller varit såhär lycklig på två år!! dessa två år har varit en berg och dal bana för mig..

jag kan inte påstå jag ångrar någonting av det som ligger i bagaget för det har lett mig till den jag är i dag och jag har lärt mig att sätta ett annat värde på mig själv och ett värde på andra.. jag har haft fruktansvärt roligt även i det mörkaste tiden.. och fått vänner för livet!  finns så mycket jag vill få ner i ord här men då lär jag få sitta hela natten.. givetvis blev inte mitt liv som jag tänkt att det skulle bli.. trodde eller ville aldrig i välden stå ensam med både hus och en unge.. men nu blir det så och ja lyckan är iaf total och jag kommer klara mig galant.. jag har renoverar mitt hus för mina egna pengar och har en hund jag älskar över allt annat(vad hade jag gjort utan honom?) två små terroristkatter, stolt över mig själv!  och mannen i mitt liv kommer dyka upp när tillfället är rätt.. jag har börjar fått hopp igen.. det känns bra.. jag är trygg i mig själv och vet att jag är inte behöver någon annan för att må bra just nu..

Den jag träffar eller som kommer in i mitt liv får helt enkelt acceptera hela mig, mitt liv min situation och mitt bagage jag har med mig.. alla har vi haft mörka tider i livet.. jag är glad för min på ett sätt.. gjorde mig till den människan jag är idag..!

 

 

Everything happens for a reason! börjar tro det är sant också

var en liten snabb förklaring på hur jag blev som jag blev och varför jag gjorde de val jag gjort..hoppas ni läser mellan raderna och förstår att allt man gör göär man av en andledning.. och som sker sker av en andlednig.. 

TACK för att ni tog er tid att läsa detta, nu hoppas jag att folk kan låta mig och mitt liv vara eller åtmindstånde sluta snacka så mycket siiiiiit!

                                 // Bokor

 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av kristin olofsson:

Helt tårögd.. kan inte säga annat.

Lycka till i livet <3

Svar: tack Kristin! <3
Sandra

2:a kommentar, skriven , av Madde Pollack:

Du gör helt rätt Sandra. Jag skulle hellre aldrig kunna göra abort. Om pappan till barnet väljer bort dig och barnet så är det hans problem,HAN förstår inte vad han går miste om och du har ju berättat för honom.
Du kommer att fixa detta hur bra som helst. Du är omringad av massa fina vänner som verkar ställa upp till 100%.

Kram på dig!

Svar: jo det är väl så.. förstår han till hundra hur han mår men förstår ändå inte valet.. :/ har fantastiska vänner som vi får såå mycket kärlek av.. och familj såklart! Tack Madde! Kram!
Sandra

3:e kommentar, skriven , av Fia:

Tycker du är en otroligt stark människa! Är glad för din skull att du kommit så långt med dig själv! Vet att du kommer bli en jätte bra mamma till din lilla tös! :) <3

Svar: Tack Fia :) <3
Sandra

4:e kommentar, skriven , av Kristin:

Hej! Jag har precis hittat hit till din blogg och jag kände att jag bara måste bara skriva en rad om detta inlägg, trots att jag inte känner dig. Vilken otrolig resa du gjort dessa år! Jag håller med dig om att man inte ska ångra något, eftersom allt man gör, alla beslut man tar, de vägar man väljer att gå alltid väljs på grund av en anledning. Kanske inte bra val alla gånger, när man ser på det i efterhand, men just där och då var det något man behövde, var tvungen till eller kanske till och med tyckte var jävligt roligt. Jag flyttade till lilla Vansbro för ca två år sen och förundras fortfarande över hur mycket folk vet om varandra och har åsikter om varandras liv. Helt insane ibland faktiskt! Att sätta "proppar" i öronen för det är nog nödvändigt, för i slutändan, vem har mest problem i/med livet? Personen det pratas om eller personerna som pratar?? Nu blev det en hel novell här :P men till poängen: Jag hoppas, när det kommer en riktigt dålig dag, att du kan se vilken otrolig person du är, vad mycket du klarat och klarar på egen hand och vad mycket erfarenhet du fått under resan, nått du sen kommer att kunna förmedla till din dotter. Det är ok att inte vara stark hela tiden och det är ok att ta hjälp av dom man har omkring sig, men glöm inte att "alltid" hålla huvudet högt, för man är faktiskt jävulskt bra när allt kommer omkring:) Lycka till med din graviditet! Och förresten, vi kanske ses i nån föräldragruppen sen, är sj beräknad till 8 maj :P

Svar: Hej kristin!! vilken otrolig komentar du skrivit.. det värmer fruktansvärt i hjärtat att du ser det på det sättet då många andra inte kan se mellan raderna eller förstå saker och ting.. absolut händer det av en andleding och jag är jätte glad över det.. ligger väldigt mycket i det förflutna de senaste året som jag inte ens valt att publisera här för det skulle aldrig ta slut men det som hände var menat komma :) och som du säger om komunen... det är helt sanslöst vad folk kan hitta på saker om en som inte är sant.. ! vad roligt att du med ska få en liten och ska du ha i maj då blir vi i samma grupp.. spännande :) kikade på din sida på fb igår kväll efter jag läst denna komentar och jag har nog aldrig sett dig förr.. tack iaf för snälla ord! kram! :)
Sandra

Kommentera inlägget här :