SandraBokor

Ibland har man så mycket man vill skriva att man inte riktigt får fram det man egentligen menar och vill få fram.

 

jag vill iaf börja med att tala om för världen att jag bor hemma hos min mamma och har gjort nu i tre veckor. får flytta hem om två veckor till mitt hus, jag och Lovis. jag har varit ute med kompisar varje lördag sedan jag flyttade hem till mamma. det finns två val, antingen sitter jag hemma i soffan med mamma och Anders och äter hårdgås med ost och kollar på tv eller så åker jag iväg ut med vänner och har kul, då inte supa men kanske tagit nån cider efter jag lagt lovis och hon har somnat. sedan åker jag hem igen och vaknar upp med Lovis. jag vet att många inte vet om min livssituation och kanske tror att under dessa omständigheter fixar barnvakt åt Lovis för att supa eftersom man genomgår en livsförändning, så är inte fallet. jag har väl egentligen ingen skyldighet att förklara mig men eftersom jag känner att jag blir sårad och bryr mig för mycket i vad andra ser och spekulerar i så känns det bäst för mig att tala om som det är. om två veckor är jag tillbaka i illbäcken och lär skaffa barnvakt för varje gång man ska hitta på något så jag har tagit tillfälle i akt att gett mig ut när jag kunnat då mamma och Anders ändå varit hemma och Lovis sovit. det är skönt också att komma ut. man bor många under samma tak trångt och mor och dotter kan juh ibland gå varandra på nerverna lite sig så det är nog bara hälsosamt att mamma och Anders får lite egentid dom med.

 

Det försigår mycket i skallen på mig hela tiden nu när man blivit själv så snabbt. ekonomi och saker till hemmet räkningar och ja ni vet. har juh dragit på mig en ny bil också som jag inte vet nå hur jag ska fara med. sälja eller ha kvar? den kostar juh den med varje månad. står med en skoter som jag inte haft det lättaste att sälja heller. nu när Lovis är så liten har man juh inte kunnat åka heller direkt mer än mysåka lite. mysigt det med, men är det värt det ? som tur är har jag en underbar mamma och styvpappa som hjälpt mig kopiöst mycket och jag vet dom kommer göra allt för att saker ska gå runt och att jag ska må bra och på det viset kan jag känna mig oerhört bortskämd! jag vill kunna stå helt på egna ben och inte behöva fundera men fasen vad det kan djävlas ibland.

inte nog med det så kanske man ska plugga till hösten och hur ska det gå ihop med vardagen nu om jag kommer in?!?

 

Nu när jag flyttar hem igen är det så mycket jag vill göra på en gång. fixa sandlåda till Lovis och en studsmatta och köpa en lekstuga. riva upp alla buskar och få iordning på gården som jag vill ha den. måste köpa utemöbler och göra iordning verandan så den är inbjudande att använda och mysa i. jag lär fixa en parkering och ta bort häcken. måla och fixa iordning i gäststugan så mina gäster har det hemtrevligt där ute när dom kommer på besök. Inne måste jag måla klart uppe och fixa ett köksbord och skaffa en del köksprylar och köpa gardiner. förmodligen lär jag köpa ny sänggavel också då min sprack i flytten :/  tänkte jag skulle ta ett rum i taget till en början så kanske man blir helt klar med allt tillslut. det är svårt när det är så mycket man vill göra, jag blir så stressad och känner mig så pressad fast det bara är jag själv som tänker och kontrollerar allt?

 

någonstans i allt detta så känns det som man går i bitar innefrån och ut. när kommer kraschen, kommer det en snart eller inte? det känns som ett rejält bakslag kommer komma iaf. märkligt att jag 90% av tiden mår så bra och funnit mig själv lite igen men ändå känns det som någonstans bryts man ner? det är en känsla jag inte kan beskriva. jag är otroligt rädd för att återgå till gamla vanor igen. jag vill verkligen inte det. jag vill kunna slappna av och bara vara och njuta för mig själv om kvällarna utan att alltid känna att nån kompis måste komma och dricka te och snacka massa skit in till läggdags, eller sitta och sms:a om kvällarna osv. att man blir mer bekväm i sig själv och faktiskt kan njuta av ensamheten och tystheten med sig själv. hur gör man? jag är så sjukt social och älskar mina vänner, dom ger mig så mycket glädje i livet för både mig och Lovis, men samtidigt så måste man väl lära sig att kunna umgås med sig själv också? det har juh helt klart blivit bättre sen Lovis kom till världen men jag känner ändå det är svårt och jag vill kunna välja själv utan att känna att man måste eller att man får panik av att umgås med bara sig själv i soffan. känslan av att vara en god vän har kanske gått för långt?

 

en otroligt positiv sak att berätta är iaf att Lovis börjar på dagis i morgon!! betyder så sjukt mycket i dagsläget för både mig och mamma då det underlättar vardagen lite. Och att Lovis får komma tillbaka till dagis och leka med kompisar, guuuud vad jag mår bra av det. det var bara att bocka av nr 1 på listan som ligger i huvudet och gnager.

 

I morgon måndag och vi startar veckan med att göra ett prov till skolan och utbildningen jag sökt till .kommer nog inte fixa det men det får bära eller brista. antingen har jag nog med kunskap och erfarenhet så det räcker eller inte. jag är iaf taggad!

 

// Bokor Sandra

Då sitter jag här igen. hemma hos mamma vid hennes dator, den enda skillnaden från nu med alla andra gånger är att jag nu bor hos mamma i väntan på att få komma hem till mitt hus i illbcken. vad har jag lärt mig av detta? att aldrig någonsin flytta igen, utsätter inte Lovis för det en gång till. känslan av att känna sig såhär blåst och lurad det är otäckt, och ju mer man tänker på det juh mer sårad känner man sig. men men jag bittrar inte ner mig för det. som sagt livet går vidare och jag tror att jag är mest ledsen över att hamna i en sådan här situation igen, och att återigen behöva flytta mig och anpassa mig, flytta mitt barn, vända uppochner på hela livet IGEN! det är där skon klämmer som gör att livet går extra tungt. jag går iväg med ryggen fri och den känslan är faktiskt väldigt bra, men hur det än är vill jag inte vara med någon som inte vill vara med mig. simple as that!

jag är en god människa som har otroligt lätt att förlåta och gå vidare och det är nog just det jag gör nu med. vad tjänar man på att vara bitter, förbannad sur och ledsen? ingeting. När allt detta lagt sig lite så kommer allt flyta på ganska bra tror jag. det värsta jag vet är att ha saker otalt med någon, eller att klippa i dåliga dagar. man ska inte behöva klippa heller om man inte vill. man lär se vart situationen för en och förhoppninsvis till något bättre, oavsett vad det nu än är. det jag vet är att jag inte i första taget kommer lite på en karl igen och att jag på länge inte vill se någon heller i mitt liv där känslor blir inblandade. sedan lär man inse att livet ibland vill jävlas med en! allt har juh sin meninng.

 

Tillsist vill jag bara poängtera två saker som det går rykten om. 

*jag har inte bilvit utkastad

*och jag har heller inte kastat ut min hyresgäst.

sen har saker och ting har sina förklaringar till varför det är som det är just nu. 

nog om det. 

 

Lovis fyllde 2 år tidigare i veckan. något stort kalas blev det dock inte med tanke på omständigheterna, men nära och kära vi firade henne så gott vi kunde och hon fick otroligt mycket fint i sina presenter! svårt att förstå att barnet nu är 2 år. mitt lilla glassmonster :) på tisdag kommer Lovis farmor och farfar hit och firar henne. tror det blir Loivs 4:e firande av hennes dag. så kan det juh vara när man har folk så utspritt i landet :) 

 

vågen visar -3 kg denna vecka, och just nu sitter mamma brevid mig och käkar skorpor för fulla muggar. nu börjar allt vända och mat e otroligt gott så jag ska nog utan att tveka sätta mig i soffan jag med och avnjuta en skorpa med norsk räksallad och ost på. När aptiten kommer tillbaka är även du själv på väg tillbaka.

 

tack för mig! 

 

 

Hej.

jag brukar ha en tendes att ligga och fundera på kvällarna när jag går och lägger mig, om allt verkligen, och känner alltid att jag skulle vilja anteckna någonstans men det blir lixom aldrig av. jag har fortfarande ingen dator hemma med internet så det blir svårt att skriva av sig i bloggen. något jag saknar väldigt mycket!

 

lite surr om plugg och jobb så blir jag oerhört upprörd över hur systemet fungerar. går man in på arbetsförmedlingen och ska söka ett jobb så kräver dom både utbildning och arbetserfarenhet!? då kan man juh fråga sig hur ska du kunna få ett jobb någon gång, om du inte har någon utbildning så får du inga jobb men har du utbildning så måste du har arbetserfarenhet för att få jobbet och hur ska du ens börja få din erfarenhet om du aldrig får chansen att börja jobba för att du saknar det? du får juh inte jobbet hur du än vänder och vrider på det ? någonstans lär man juh få börja skaffa sig sin erfarenhet? pappskallar säger jag!

nu har jag sökt till en utbildning som börjar i höst. Behandlingsassistent inom psykosocialt arbete. till den skolan krävde dom minst 4 års yrkeserfarenhet inom området?!? alltså på riktigt, nu behövde man erfarenhet också för att utbilda sig. då kan man juh fråga sig hur många då har fått jobb inom detta utan att ha utbildning för det. tror inte många haft sådan tur som jag att få en del erfarenhet av det som vi läser om i programmet. men 4 års erfarenhet annars blir du inte antagen? hänger ni med vart jag vill komma?

 

 

// bokor

 

 

hej hej

 

Nu är det ett nytt år och jag har haft en fint 2014.. störst av allt hittat jag en otroligt fint man jag tänkte och hoppas att tillbringa resten av livet med.. blev lite krångligt där i mitten ett tag men jag flyttade tillslut från mitt hem,lämnade mina vänner min familj för honom och hoppas innerligt jag kommer trivas bättre i gärdet.. jag har otrolig hemlängtan det ska jag inte ljuga om.. väldigt jobbigt ibland och jag vet inte alltid hur jag ska hantera den.. vem jag ska ringa eller gå till först.. alla e så viktiga för mig.. mina tjejer..! jag trivs bra i grangärde också det gör jag men jag hoppas det bara kommer bli bättre och bättre.. att jag får mer ett liv där.. nu känns det som jag bor där men har hela livet i Vansbro kommun. fast jag har en otroligt fin familj nu, det värmer att komma hem till dom varje dag :)

 

hoppas alla hade en fin jul å nyår.. vi firade nyår i goda vänners lag hemma i dala-järna.. blev ett kanon slut på 2014! fick vara där man kände sig bekväm och hemma.. äta god mat och gott dricka.. se på fyrverkerierna i skålbyn och bara skratta och må bra.. ja får juh inte glömma att nämna grevinnana å betjänten också som man såg så tårarna sprutade.. ja alla utom Emine å Emil, dom hade premiär på det iår och tyckte det var skitdåligt!!! senare på kvällen gick jhag och johan till martin och angelica som hade lite mer festligheter, kul att träffa alla!! sång och musik i några timmar dör sen blev det natta :) några glada nyheter fick man reda på också under kvällen, kommer hända mycket 2015. bara massa kärlek :)

min bästa vän ska gifta sig också.. så otroligt glad för hennes skull/ deras skull! vi ska åka på husvagnssemester också hela ligan till daftö.. tre barnfamiljer! goda vänner och massa lek och skratt! :D

 

jo nog händer det en del kul detta år redan vad vi vet resten får väl ödet utvisa! :) just nu vill jag iaf ha lite snö så vi kan åka pulka och bob som vi pratat om i en evighet känns det som!

men julen och nyåret blev iaf vitt det var juh inte så pjåkgt det!

 

lite skönt är det också att få börja jobba igen så man kommer in i rutinerna igen och vardagen.. allt blir så knas när man är långledig ;) hehe. skönt såklart att vara ledig men ja skönt med vardag också :)

 

sist men inte minst.. morsan har fyllt 50 år och sitter nu i Sri lanka! utan mamma vet jag inte hur livet skulle hålla ihop. hon driver mig till vansinne ibland men nog är hon den bästa och viktigaste vuxna människan i mitt liv.. må hon alltid stanna hos mig för annars har jag ingen aning om hur jag ska kunna stå! all kärlek till henne!

 

puss!

Nu känner jag att det är Big time for me att skriva av mig och tala om vad som sker..

jag ska flytta!

Johan har frågat om jag vill flytta till grangärde till honom, och är det enda sättet att vi får vara tillsammans så gör jag det denna gång utan att tveka. det är en prövning som är värd att prövas. antar folk har en hel del åsikter/frågor angående detta vad jag förstått men det är juh faktiskt så att bara två människor kan veta hur det är och vad som varit osv..

jag ser fram emot det och det värsta som kan hända är att man får flytta hem igen.

 

det är många förändringar som kommer på samma gång , jag ska hyra ut mitt hus, hitta ny dagisplats till Lovis, och ärligt talat så är de det som känns jobbigast just nu. att sätta henne på ett dagis i Nyhammar där jag inte känner någon, ingen aning om vilka fröknarna är och har ingen koll på barnen och deras föräldrar.. det har jag juh hemma och det känns skönt att veta lite vilka Lovis kamrater är och deras föräldrar osv, lika så man vet hennes fröknar och att hon är i goda händer.

med tiden blir det nytt jobb, och det känns skönt att flera dörrar och möjligheter öppnas med jobb så man tar sig någon annan stans lika så kunna plugga till något som man vill bli. jag kommer närmare mina systrar och stan men också mycket längre ifrån min mamma och mina vänner hela mitt liv flyttar jag ifrån.. det känns vemodigt ibland och som ett slag i magen. men jag är positiv och tror på detta! jag kommer få ett bra liv där borta med och det ligger juh bara 6 mil hemifrån! man måste följa sitt hjärta och magkänsla så är det väl?

 

att lämna mina vänner och mitt hem är något jag alltid sagt jag aldrig kommer göra. och innerst inne trodde jag att jag aldrig jag skulle göra det heller, men att veta att huset står kvar att det bara är uthyrt känns så mycket bättre. det är ändå mitt och Lovis första riktiga hem. Lovis döptes där och hennes egna äppelträd står där.. hur ska jag då kunna sälja det ? nej en dag kanske man kan ha det som sommarhus :) vad vet jag.

 

att ha familjens stöd i detta känns också bra och de flesta vänner är väldigt förstående och en del skeptisk. lär visa sig på riktigt vilka som står kvar och vilka som inte gör det.. 6 mil ska inte behöva göra någon större skillnad tycker jag men givetvis är det de jag är rädd förr. mamma sa att jag kommer få nya vänner i grangärde därikring, men jag anser då att jag inte behöver nå fler vänner då jag har fullt upp att hinna med dom vänner jag redan har idag. men nog inser väl jag också att man kommer skapa nya kontakter, och det ska bli kul.

men nog kommer mycket ledig tid spenderas här hemma och det vet alla om.. jag är alldeles för social för att bara sitta, sån e inte jag och jag tycker om att umgås, med det jobbet jag har idag kommer det funka hur bra som helst att få alla bitarna på plats!

det viktigaste är iaf att få somna brevid den man tycker om varje kväll. det är juh det jag vill och längtar efter! satsar man inget vinner man inget så är det också!

 

nu lär jag fortsätta jobba, och jag måste köpa mig en dator så jag kan blogga lite mer! att skriva på telefon är juh en omöjlighet och tar framförallt en evighet! ;)

 

idag det torsdag och jag gör ett dubbelpass på jobbet.. skönt att man vet att dagen kommer gå fort! man får lite annat på skallens tankar att fundera på,
förövrigt så mår jag betydligt bättre och det har sina orsaker det med.. allt räckte med en förklaring, så slipper jag granska mig själv varje dag och fundera vad jag kunde gjort annorlunda.. sen är det klart man kan vara efterklok såhär i efterhand men nu är det juh som det är och ingen vet hur morgondagen kommer se ut heller eller vad framtiden har att erbjuda.. som mamma brukar säga.. det finns en mening med allt och jag antar hon har rätt! men just nu känner jag att jag har lätt att acceptera läget och det känns okej om ni förstår.. .givetvis saknar man så det gör ont men det går.. jag gråter inte mera och jag kan skratta ett flertal gånger om dagarna.. även om jag kanske inte vill ha det såhär i livet så lär man acceptera att det är så!

igår var jag till Borlänge och piercade hönan :) japp sant! många frågar om jag har en ålderskris och man skulle kanske kunna tro det eller en livskris.. haha men det är något jag tänkt på i flera månader och råkade ha bokat tid just nu när det blev som det blev men det var ingen livskris så ni vet :)

i morgon är det fredag och denna helg flyr jag fältet och kommun.. mest för att komma bort från hemma och från tankar och känslor skulle jag tro.. åker bort till pappa och är där sen på lördag åker jag till sthlm på lite kalasande men mina fina vänner där.. kallar jag miljöombyte...

Igår somnade jag framför tv. Skönt att inte somna med gråtdyllda ögon och vaknade faktiskt idag och såg nära på ut som folk..men så gick det en timme och helt plötsligt börjar tårarna rinna... det är frusterande när jag inte har någon kotroll! Man tror det börjar bli bättre men inte.
Jag genomskådar mjg själv hela tiden..dömer och undrar vadjag gjorde fel och jag kommer på hur mycket som helst.
Ibland är det bättre att få den hårda sannigen kastad till sig än att inte få något alls att att jobba med.just nu gör jag alltför att hålla mig sysselsatt.. ha något att fara med.. det känns bra!

Ska snart pallra mig iväg till jobbet.. får man denna dag att gå.. dagarna går så sjukt sakta nu för tiden.

detta är mitt sätt att må bättre. att få skriva ner mina tankar och känslor utan att någon dömer mig eller abryter. ett sätt att få bearbeta och acceptera, glömma och gå vidare! 

 

När livet får en plötslig vändning, något man inte var beredd skulle komma, ingen förvarning osv så kan det lätt bli att man får svårt att acceptera det som just kom.. man får inga konkreta svar eller förklarningar man blir att fundera på vad man gjorde fel, vad var det som hände, när hände det, vad var det avgörande. det är så otroligt konstigt att två personer kan ha två helt olika uppfattningar om en och samma sak.. den ena svävar på moln medans den andra är på väg att kliva av. jag har alltid trott att man var värd så pass som en förvarning att det är något som håller på att förändras eller hända.. att man kan få en chans att fundera vad jag gör fel och kanske ändra saker och ting.. jag har jämt gjort så, men det kanske var för att jag tyckte om personen och ville det skulle vara bra.. jag kan inte hjälpa att jag ifrågasätter hans känslor om man inte ens var värd att bli informerad vad som höll på hända i våra liv.. när jag tänker tillbaka så kan jag till en viss gräns förstå. jag har mått skit dåligt och gnällt och pratat mycket om privata problem runt om i vardagen som kanske varit i mycket negativa former.. kanske varit drygt att lyssnat på... fast jag trodde att den man håller kär stöttar man genom en svår tid och man tar sig igenom det tillsammans.. man ska nog inte döma andra efter sig själv heller, när man sedan inser att något ändras men man förstår fortfarande inte att det är mig det beror på så blir allt automatiskt mycket mer känsligt.. jag utrycker mig i konstiga former för att kanske få bekräftelse om att det är inte mig, men då är det försent.. mycket man i efterhand skulle ha gjort annorlunda kanske..

just nu känner jag mig lurad, förd bakom ljuset och som att man bara var något tillfälligt.. jag känner mig dum och pinsam att jag inte fattat vad som var på väg.. jag var så otroligt lycklig såg en ljus framåt med stora förändringar.. prövningar men som absolut var värda att både prövas och lösa.. det är väl det man gör?  återigen ifrågarsätter jag hans känslor.. hur länge dom spelats och inte varit äkta eller hur jag ska säga.. har inte känt mig så trygg och omtyckt på flera år sen över en handvändning vänder allt.. hur ska jag nu kunna få upp tilliten som han hjälpte mig bygga upp denna sommar.. hur ska jag finna den igen? jag vill bara gråta och ligga ner en evighet men jag har en dotter som behöver mig och mitt i allt är hon kanske den som lyfter mig igen.. jag tänker tillbaka på sommaren som varit och vet inte om jag ska vara lycklig över att den va som den va eller om jag ska vara ledsen när det ändå blev som det blev.. så mycket man delat med sig av och tagit del av.. det är barn inbladat.. inte fått chansen att säga hej då på ett fint sätt, packa mina egna saker, allt detta togs ifrån mig på ett ögonblick.. jag kan inte med ord beskriva vad jag saknar alltihopa! kan inte låta bli att fundera om jag är en sådan svår människa att vara med, ena dagen planeras det kalas och resor nästa dag är man bortvald.. hur ska man ta sig vidare utan att få saker och ting bekräftat ? kan inte förstå att jag sitter här igen, åter en höst i sitt vanliga gamla jag och lite till..

 

nu får man ta alla eftersmällar som kommer..förklara å berätta för familj och vänner som undrar och ta emot dom där orden man inte orkar.. " åh ni som såg så kära och lyckliga ut" vi trodde juh på er" ja det klassiska ni vet som bara påminner om det man känner och minns men som ligger i det förfluna nu som man bara vill glömma. om allt ändå inte kunde komma samtidigt.. det var inte bara kärleken som tog slut det är en hel novell till om andra saker som ligger brevid och tynger också...

 

jag tycker tiden har gått så galet fort senaste året och inte bara att tala om dom två senaste månaderna? känns som jag bara vill stanna upp och stå still ett tag nu! det är redan juni och sommar och Lovis springer för fullt och är mer vild än tam.. den lilla tjejen om hon kunde sitta still någon gång.. önskar jag hade ögon i både nacke och öron!

det har ordnat upp sig på en hel del plan och mina axlar har inte varit såhär lätte på två år typ.. härlig känsla och jag förtjänar den verkligen efter allt som varit! skönt att kunna ge sig själv en klapp på axeln och tala om vilken jävla kingmorsa Lovis har! Det känns som det blir ljusare för oss båda två och jag hoppas det håller i sig så också :)

 

ja det har juh varit val också och folk har röstat det är nog det enda som stört mig lite här till vardagen. hur folk gör påhopp på andra bara för att det står bakom ett parti, gäller väl mest SD offentligt och jag själv är juh blank för jag vet inte vilket parti jag står bakom då de flesta parti har något som tilltalar mig.. men jag tycker absolut inte att man ska kalla någon som röstar på SD för att vara varken rasist eller dum i huvudet jag menar en politisk åsikt speglar väl inte vem men är som person eller vad man har för sig i livet och vilka? behöver inte visa vad du har för syn på människor och världen heller! sen finns det förmodligen hur många som helst som är rasister som står bakom SD men man bör juh ta reda på fakta och kunna resonera om saken innan man kastar bort folk.. märkligt att man inte hoppar på tex moderaterna lika då som anser att rika ska vara rika och fattiga fattiga typ i ett överdrivet ord.. eller som anser att Sverige är ett fungerande bra land idag när dom står i makten ? är det verkligen okej att låta dom äldre/gamla tex lida som har byggt upp detta land osv.. ? ja frågorna är oändliga och alla har rätt till sin åsikt men ingen ska behöva få skit kastat på sig för att man har en och väljer att yttra den.. folk borde diskutera saken ist för att bete sig som de gör.. jag menar alla vill vi väl värna om miljön också ? men skulle jag rösta på miljöpartiet så skulle mitt liv bli hårdare då jag bor på landet och är i stort behov av både bil och bensin.. men förde gör jag väl allt för att miljon ska bli bättre men ibland lär man kanske tänka lite på sig själv också kan jag tycka..

angående SD att dom stiger så mycket lär det juh finnas en förklaring till ? någonting ser juh till att folk vill rösta på dom ? kanske där man ska börja gräva ist och ställa frågorna..?

gissar högt på att många där ute nu kommer kalla mig rasist också för att jag yttrar denna åsikt men men..

 

semestertider är runt hörnet och det ska ske så mycket roligt i sommar.. :) äventyr kalas och en hel del bara semester.. ska renovera hus och dona klart hemma innan hösttider närmar sig..

Dessutom börjar lovis på dagis vecka 34 :)

på tal om mig själv så vet jag inte vad jag kommit in i för form känns som jag inte avslutar nått när jag väl påbörjar.. denna träning går framåt men inte som jag vill.. varför kan jag inte ta mig tiden att engagera mig på riktigt!? jag blir tokig bara skjuter fram allt hela tiden! men nu har jag gett mig fan på att det ska gå hela vägen ut :)

till helgen blir det crusing då skaffar Bokor barnvakt och tänkte ta sig ett gäng glas vin och bara umgås med alllllla mina goa folks!  :)

 

puss!